Valar och Delfiner

Mona och Jimmy väntar på mat, de är hungriga

Jimmy ville ha en upplevelse till när vi ändå var här nere i södern. Vi hittade en resa till södra delen av Tenerife , först buss i en timma med ett litet stop på en bensin mack, vi var för tidiga.
Båten skulle lämna hamnen kl 14, vi var ca 100 personer. Efter en timmas gungande på vågorna blå så fick vi syn på valar, ca 8 st som var uppe och luftade sig ett antal gånger. Mannen som pratade hela tiden till oss , han kunde nog ca 20 st språk, spännande och intressant (vänster har vi fiskeburar).
Efter att vi hade följt efter en halvtimme så vände vi båten norrut. Efter ytterligare en timmas åktur så ankrade vi ankar i en bukt där vi som vågade( Jimmy och jag vågade)dyka, bada och fotas av alla från båten. Därefter var det dags att smaka på båtens läckerheter tillsammans med öl från traktens bryggeri.
Jimmy hade flera frågor under resan till sin Mamma Mona, kanske inte alla blev besvarade med riktiga svar eller på ett riktigt sätt. Ett exempel är frågan om hur bergen blir så spetsiga, svaret blev erektion och det kanske inte är rätt svar. Efter några andra svar så ville Mona smaka på det inhemska romdrinken, hon ville att bokstäverna skulle hamna rätt.

Något som är vanligt är att det fotas och filmas hela tiden , bara för att vi smålänningar ska köpa allt som produceras. Fotona som togs innan vi lämnade hamnen och levererades ute till havs godkändes inte av Jimmy eftersom han på bilderna var blekare än sina solbrända föräldrar.

Steven Spielberg gjorde en dokumentär av resan och försökte sälja filmerna på hemvägen. Jag tror att det var bara en snål smålänning som gick på försäljningsknepen ( Mona) och lämnade betydligt mer i förskott än vad han ville ha. Vi trodde att vi aldrig skulle få en video levererad till hotellet nästa dag. men som alltid har Mona tur både i spel och kärlek, nästa dag kom en film som efter en snabbvisning visade oss (mest undertecknad i bild) överallt.
Vår kapten Viktor hade nästan gett upp hoppet om att få visa upp delfiner för alla på båten. Mannen med språken kallade fram Flipper och plötsligt var dom bara där. Föräldrar och barn om vart annat. Vilken känsla det var att få stifta bekantskap med Flippers familj.
Väl framme i hamnen igen så var det dags för en ny busstur på ca en timme, alla somnade direkt för att vakna precis vid hotellet.
Det viktigaste med resan var att JIMMY var nöjd.